Så var det dags för 2022 års julbord i Odd Fellowhuset på Västra Trädgårdsgatan. invid Kungsträdgården. Det var från början drygt 20-talet anmälda men det blev många återbud på slutet. Vi blev till sist 12 deltagare, sju 1935:or och fem av dessa hade sina respektive med sig. Dessa fem damer var verkligen en tillgång. Så deltagarna var:
Gunnar Ramsten med hustru Inga-Britt
Jan V. Bergqvist med sin Allis Axelsson
Olof Edhag med sin Helena Dahlgren
Lars Benedictsson med sin Christel Naeslund
Kaj Hanngren med sin hustru Gunnel
Kirill Forelius
Dieter Uhlman
Festligheterna inleddes med litet mingel vid baren, där varm glögg med pepparkakor inmundigades, samtidigt som biljetter inhandlades för snaps, starköl, vin och andra drycker som inte ingick i måltidsavgiften. Utomhus var det tvåsiffriga minusgrader, så glöggen gjorde gott.
Sedan vandrade vi in i det rum som reserverats (samma rum som tidigare år), där ett långbord dukats för oss. Måltiden serverades vid bordet, så vi slapp resa på oss och trängas vid julbordet med andra gäster. Det var fyra omgångar: silltallrik, kallskuret, varm mat och dessert, vilket framgår av bilderna nedan. Många tycktes vara nöjda redan efter det kallskurna, så det lämnades mycket mat på tallrikarna för varmrätten för att ge plats för desserten. Det kan synas märkligt, eftersom vi 35:or är uppväxta under krigsåren, då vi fick lära oss att äta rent på tallriken, innan bordet fick lämnas.
Gunnar "Mimi" Ramsten hade tagit fram gamla snapssånger som under hans ledning sjöngs. Givetvis inkluderande även Per Silfversparres visa. Det var en mycket god stämning vid bordet och många historier ur "livets fatabur" berättades. Och till varmrätten och till de som hade vin sjöngs biskop Franz Michael Franzens vinvisa " När skämtet tar ordet vid vänskapens bord med fingret kring glasen som dofta. Så drick och var glad på vår sorgliga jord, man gläder sig aldrig för ofta....".
Efter drygt tre timmar var det dags att bege sig ut i kylan och dra sig hemåt. För min del per cykel, drygt 3000 kronor fattigare, då jag på hemvägen köpte mig en ny skrivare, eftersom den gamla "pajat". Det tog mig sedan en hel dag att få den nya skrivaren att funka mot min dator.
Från vänster Gunnar Ramsten, Dieter Uhlman och Olof Edhag.
Tack Dieter för alla vänliga ord, samt för ett mycket välskrivet referat med fina bilder dessutom..
SvaraRaderaDet känns väldigt bra att vi , efter pandemin, kunde återuppta´ denna traditionsrika begivenhet.
Gunnar, jag håller med Dig men det är tack vare Ditt engagemang, både före och under sammankomsten. Dessutom var det bra att vi inte var så många. Det blev intimare så och man lärde känna varandra bättre, speciellt damerna som jag tyckte var mer alerta än de åldriga 35:orna. Jan V. Bergqvists dam, Allis, är 90 år. Det tror man knappt....
SvaraRadera