TROLLET ?

Det här var kanske TROLLET....tillägger Arne.

VITKOBBA

EN FÖRTROLLAD NATT
Under maj månad 2007 gjorde min hustru Gudrun och jag en kryssning med Hurtigrutten.
Vi kunde då konstatera att man utefter den norska kusten hade en mängd ”trollhistorier”.
Alla gick ut på att trollen under natten varit ute och rullat hatt och glömt att ta sig hem innan solen gick upp. De blev därför förvandlade till sten, och man kunde ännu se dem ligga där utspridda efter kusten. I ett fall hade till och med hatten, genomborrad av en pil, blivit förstenad. Hålet i hatten, efter pilen, var så stort att en fullriggare kunde segla genom hålet om det legat vid vattnet. Det var med andra ord ganska välväxta figurer man hade att göra med.
Man kan fundera över varifrån sådana fantasier kommer ifrån.
Jag drog mig då till minnes en upplevelse jag haft tillsammans med min hustru Gudrun och en god vän till oss, Eva. Det var veckan efter midsommar, strålande väder, svaga vindar.
Gudrun och jag hade ätit middag och satt och tittade ut över fjärden. Det var mycket vackert och vi beslöt ta kaffet ute på ”Vitkobba”. Vi ringde Eva som sällan kom ut någonstans och erbjöd henne att följa med. Just denna kväll skulle hon få följa med några gäster ut till ”Nåten” som ligger i ”Uddjupet” för att titta på säl. Då följde vi med vår båt med dem istället. Eva hade i vanlig ordning ordnat med mycket mat och dricka och det blev en trevlig kväll därute med en fantastiskt vacker solnedgång. Våra vänner ville så småningom dra sig hemmåt men det ville varken vi eller Eva så vi tog vår båt och gick ut till ”Vitkobba” som vi tänkt från början. Eva hade tagit med sig det som blev kvar efter den tidigare festen och det släpade vi upp till båken.
Norrhimlen hade nu förändrats till de mest otroliga färger i det röda spektrat. Vi satt där, åt, drack och sjöng och beslöt oss för att stanna där till solen skulle gå upp. Ingen av oss hade någon klocka, men vi tyckte nog att de röda färgerna blivit starkare, vilket betydde att vi passerat midnatt. Det blev emellertid lite kallt så vi beslöt oss för att gå ner i båten en stund. Väl där tyckte jag att då kunde vi väl lika bra lossa förtöjningarna, dra oss österut och invänta solen till havs.
När vi kommit ut en bit började ett enastående scenario utspela sig. I söder var himlen mörkviolett och ljusnade och gick över i den röda delen av färgskalan ju högre man såg, för att i norr gå över i verkligt brandgula färger. Havet var spegelblankt men rörde sig, inte i en regelbunden vågformation utan i total rörelseanarki. Horisonten hade försvunnit och himmelen färgspel speglade sig i den något buckliga vattenytan. Effekten blev som att köra i ett jättestort kalejdoskop. Flickorna satt i sittbrunnen där även jag stod. Jag hade lägsta fart fram och styrde med en hand in genom ruffdörren. Jag tror ingen sa´ någonting. Jag styrde ner mot Skarvs skärgård och när vi hade passerat ”Lodkobbarna” som är de första man möter när man går in i Skarv från NO, så hände det: Solen gick upp. En formlig explosion av ljus. Det var nattens absoluta klimax. Vi gick in i hamnen på Bodskäret, drack en kopp kaffe och körde hem. Väl hemma kunde vi konstatera att klocka blivit 5.00. Dags att krypa till kojs.

Under vintern det året fyllde Eva 50 år och jag skrev en visa till henne. Jag har gömt hela visan utom en vers:
”Då steg solen bortom Lodkobbs kant,
ögat trodde inte det var sant.
En gyllne gata fram,
som tände gråa klippors dolda charm,
en kort minut den brann,
se´n var den borta och försvann, försvann, försvann.

Här försvann förtrollningen. Nu var det morgon, helt osentimentalt dagsljus. Där låg Lodkobbarna precis som alltid. Ingenting särskilt med det förutom att vi fått en helt sagolik naturupplevelse. Jag har många gånger sedan dess varit ute för att få uppleva detta ännu en gång utan att något hänt. Trollet hann nog inte hem i tid utan förvandlades till en grå klippa.
Kanske var det på detta sätt som de gamla norrmännen hade tolkat liknande naturupplevelser i sina vatten.
Tro det, den som vill.
Arne














Arne E i stöten...här kommer en ny bild.

TILL HAVS med ARNE ELFSTRÖM

På den här klippan stod Arne Elfström och sjöng TILL HAVS, och så
här berättar han vad som hände. De svarta prickarna är sälar.

Detta är en del av min publik, när jag sjöng på "Vitkobba" (Svenska stenarna)
Två stycken längst till vänster har tröttnat. Som mest kunde vi räkna till 20 st. som var uppe samtidigt. Det är kul att bli uppskattad.

ARNE OCH HAVET

Sthlms skärgård från Svenska Stenarna och utsikt från
Heidenstamfyren Svenska Högarna.på
Hamnen i Skarv och havsbad i Utfredel, norr St. Manskär
SV-kuling 17 -18 m/sek sedd från vår altan. Väl i lä av en bastant
aldunge
Samma kuling sedd från den "trygga" hamnen.
Foto: Arne Elfström

NOSTALGOTEKET1994

Den 8/6 1994 kidnappades Bengt J inför stundande USA-bröllop 4/7.
En handfull 35-or förde offret till Skansen, där vi började med en
Vargtass vid varggropen....Per Silfversparre hade ordnat en förträfflig
pick-nick, som vi förtärde högst upp på Vida Blick.
Offret kläddes ut till dräng i klädkammaren, och senare blev det också
Gröna Lund och båttur på strömmen-huva.
På bilden: Larts Arvid Karlsson, Olle Hägglund, Bengt J,
Per Silfversparre och Jan-Åke Börjesson

HÖSTLÖWET

HARPSUND

Lisa och Hans Åström har varit på Harpsund och kollat ekan.
Nyfernissad och grann, men låst.
Varken Göran P eller Fredrik R var där, så det var bara att
kliva på, säger Hans.

FJÄRILSBLOMSTAKE

Curt Dietmann upptäckte denna Ballus Penisus i sin
trädgård häromdagen !

RÖDLÖGA

Jan-Åke Börjesson låter oss vara med på en tur
till Rödlöga och träffa dess President Arne Elfström.
Härliga sommarbilder.